Get Adobe Flash player
Benice.jpg

EU e-Privacy Directive

Denna websajt använder kakor för att autentisiera, navigera och andra funktioner. Genom att använda vår websajt, går du med på att det placeras denna typ av kakor på din enhet.

Visa Integritets Policy

Visa Europeiska Integirtets Direktivet

Du har förnekat kakor. Detta beslut kan ändras.

Du har tillåtigt att kakor placeras på din dator. Detta beslut kan ändras.

Om mig

Om mig

Jag heter Inger Gårdman och bor i Onslunda, en liten by utanför Tomelilla i Skåne.


Min första hund, som var en Pyrenèerhund, köpte jag 1992
Mitt kennelnamn fick jag 1996 när min första och enda kull föddes.
Det blev 2 hanar och 3 tikar.Som mest hade jag 9 "Pyrrar", 4 vuxna och 5 valpar.


Mamman till mina valpar, L'ambre Jaune Carmel "Cecile" gick bort 1997.
Jag behöll två valpar, Cristal de Neige Alouette och Cristal de Neige Angelique.

Alouette hade en fantastisk utställningskarriär åren 1996-1999. Hon blev Nordisk, Finsk, Internationell champion och R-Världsvinnare innan hon blev 3 år. Hennes största framgång blev en Bis-2 placering på nationella utställningen på Öland 1998.

Hon blev också den första Svenskuppfödda Pyrenèerhund någonsin som placerade sig i SKK:s top 50 1998.

Hennes syster, Angelique, blev Svensk champion 1998.

Båda hundarna hade ett underbart temperament. Alouette var ljuvligt mild, med just den där drömmande blicken som en pyrenèerhund skall ha.Angelique var en hund med massor av humor och tillgivenhet.

Båda "flickorna" blev utmärkta uppfostrare av min Eurasiertik, Ilifo's Benice, som jag blev fodervärd till 2002.
Den sorgliga baksidan är att båda mina "flickor" gick bort 2004 med endast 3 månaders mellanrum.

Jag saknar dem djupt och jag kommer inte fortsätta med pyrenèer.


Eurasiern är en helt annan typ av hund. Den är mycket livligare och håller mig igång på ett helt annat vis.
Jag fick den stora äran att bli fodervärd till Ilifo's Benice 2002.

Det var en utmaning. Jag ringde många gånger till min uppfödare, tillika bästa väninna, Inga-Lill Forsberg och undrade om Eurasiern skulle vara så där livlig.Hon frågade mig då om jag ville lämna tillbaka henne.
"Aldrig", svarade jag varje gång och det har jag inte ångrat. Hon är helt underbar.
Eurasiern är i mitt tycke väldigt aktiv som valp/unghund.

Många uppfattar Eurasiern som rädd, när den i själva verket är en reserverad ras.
Den tycker inte om att hälsa på främlingar, men är otroligt tillgiven de som den ser som sin flock.

Jag har lärt mig att det krävs mycket social träning från 3v. ålder, särskilt kontakten med andra vuxna och barn.
Eurasiern är en lättlärd hund och älskar att få vara med familjen.
Min erfarenhet säger att Eurasiern är tystlåten, den skäller inte i onödan, men kan säga ifrån om det behövs.

Benice har haft sin första kull valpar med Leiionspitz Hampus -3+3 med ett underbart temperament.